Varje sommar åker Mamma Mia, Lillasyster Ester och Hallonbrallan på semester. Ibland blir det till och med en resa även på vintern.

Förra sommaren var de på Mallorca. Det var skönt! Ester och Hallonbrallan badade i hotellets pool mest hela tiden. Trots att det bara vara några 100 meter till havet. En gång tjatade Mamma Mia så mycket att de till slut gick till havet alla tre för att ta ett dopp. Det blev bara en gång. Poolen var mycket bättre. Det tyckte i alla fall Lillasyster Ester och Hallonbrallan. Den stora uppblåsbara krokodilen verkade nöjd han också.

“Den här sommaren blir det en annan typ av semester”, säger Mamma Mia. “Vi ska åka till Norge några dagar”, tillägger hon.

Mamma Mia säger att det är jättefint i Norge och att man inte alls behöver åka så långt för att ha en bra semester. Egentligen så tror Hallonbrallan att Mamma Mia hellre vill åka till Spanien i år igen. Inte minst för att träffa den där George i hotellbaren. Han som sken som en sol varje gång mamma Mia beställde kaffe eller rosévin. Hallonbrallan undrade om den där George hade fått något i ögat, för att han blinkade hela tiden. Mamma Mia sa att han flörtade, då gör man tydligen så. Lillasyster Ester kan också flörta. Fast då blundar hon med båda ögonen och skrynklar ihop hela ansiktet.

Mamma Mia säger att det kostar mycket pengar att åka på semester och att man måste spara för att ha råd. Speciellt om man är en ensam mamma med två barn.

När hälften av sommarlovets tio veckor har gått är dags att åka till Norge. Bilen är verkligen fullpackad och det råder ingen tvekan om att de ska på semester. Genom Volvo-kombins fönster syns väskor, kuddar, badboll och gosedjur – allt slåss om utrymmet.

Hallonbrallan tycker att Volvo är en ganska tråkig bil. En BMW ska det vara. Gärna en svart BMW med sportstolar. Mamma Mia köpte Volvo för att det är en säker bil. Det bestämde hon sig för när hon sett hur tilltryckt Pappa Jonas bil blivit den där kvällen då han for till himmelen. Pappa Jonas bil var liten och sportig. Kanske var det därför som bilen inte höll så bra. Och hade Lillasyster Ester och Hallonbrallan fortfarande kunnat bada med sin älsklingspappa, blivit kliade på ryggen och somnat till hans lugna pianospelande – då är garanterat Volvo världens bästa bil.

“Är vi framme snart”, frågar Lillasyster Ester innan de knappt hunnit lämna Krusnäs. Det är en bit kvar, ca 40 mil. Hallonbrallan vet inte riktigt hur lång en mil är, även om han har hört talas om det i skolan. Mamma Mia har lärt honom att en mil är lika långt som tiden det tar att spela två poplåtar. Så, på väg till Norges huvudstad Oslo så är det alltså 80 poplåtar. 80 poplåtar, det är långt det. Innan Lillasyster Ester och Hallonbrallan räknat till fem poplåtar så sover de gott i baksätet.

Mamma Mia kör sin dyrbara last fullt koncentrerad med båda händerna på ratten. Radions popmusik är utbytt mot opera. På låg volym hörs tonerna av Figaros bröllop.

Lillasyster Ester vaknar först, nyfiken som hon är, när Mamma Mia svänger av motorvägen och stannar på en rastplats. Hallonbrallan vaknar av en hård snärt när Lillasyster Ester ivrigt drar ut sina simfötter ur bagageutrymmet.

“Aj, vad håller du på med”, skriker Hallonbrallan.

“Jag ska simma”, säger Lillasyster Ester.

“Men du kan väl inte simma här, på en rastplats”, säger Hallonbrallan.

“Jag ska visst simma”, svarar Lillasyster Ester envist.

När Mamma Mia, Lillasyster Ester och Hallonbrallan är ute och åker bil så har de med sig smörgåsar. Ägg och prickig korv brukar det vara på. Så dricker de juice i små förpackningar med tillhörande sugrör. Fast mamma dricker kaffe förstås. Hallonbrallan vill mycket hellre äta på en restaurang längs vägen. På en sådan där restaurang som serverar hamburgare.

Filten ligger utsträckt på det spretiga gräset. Smörgåsar, juice och kaffe är framdukat. Så sitter de där tillsammans alla tre i ljuset av solstrålar som letar sig ned genom de höga trädkronorna. Plötsligt känns det ganska mysigt i alla fall. Mamma Mia gillar mys. När ingen orkar mer smörgås, då överraskar Mamma Mia med att plocka fram chokladkex och tablettaskar. Så finns det plötsligt plats för lite till i Lillasyster Esters och Hallonbrallans magar.

Med varsin tablettask i handen gör sig Lillasyster Ester och Hallonbrallan inte speciellt högljudda när Mamma Mia spänner fast säkerhetsbältena noggrant i baksätet för åka vidare.

Bilresan går vidare till Norge genom ett landskap som sakta förändras. Backarna blir brantare och högre berg tornar upp sig i horisonten.

80 poplåtar senare så är de äntligen framme på det lilla hotellet Lyckosten. Klockan är sex på kvällen när de packat in alla sakerna. Då serverar hotellet frasiga våfflor med grädde och sylt.

“I kväll tar vi det lugnt”, säger Mamma Mia.

Det finns många familjespel att välja på i den medhavda packningen. Mamma Mia och Hallonbrallan spelar Uno. Lillasyster Ester vill inte vara med. Hon vill hellre ha sitt ritblock och sina kritor. Hon målar en bil som åker längs en stor väg med skog runt omkring.

Som vanligt är det Lillasyster Ester som vaknar först. Mamma Mia hade tänkt att de skulle ha sovmorgon första dagen på semestern, men det tycker tydligen inte lillasyster. Hon går upp klockan sex. Och på det lilla hotellrummet är det svårt att vara vaken själv, utan att väcka Mamma Mia och Hallonbrallan. Så det dröjer inte länge förrän alla tre är vakna. Och eftersom TV:n på hotellrummet inte visar sådana barnfilmer som de brukar mornar sig till hemma i Krusnäs, så är det lika bra att alla klär på sig för att gå och äta frukost.

Hotellets frukostmatsal öppnar först klockan sju så Mamma Mia, Lillasyster Ester och Hallonbrallan går en sväng på hotellområdet. När Hallonbrallan får syn på en flaggstång utbrister han:

”Vet ni varför norrmännen vattnar deras flaggstänger?”

”Nej”, säger mamma Mia.

”För dom vill att knoppen ska slå ut.” avslutar han.

Hallonbrallan kan många norgehistorier, det har han lärt sig i skolan. Lillasyster Ester förstår dem inte, hon är för liten.

Första dagen på deras norska minisemester blir det utfärd till Holmenkollen, Norges mest besökta turistattraktion. Holmenkollen är en plats för backhoppning. Det är inte speciellt långt dit från hotellet, men den smala vägen slingrar sig upp för berget så det tar ändå en stund att komma dit.

Väl framme möts Mamma Mia, Lillasyster Ester och Hallonbrallan av en stor ramp som reser sig långt upp mot himmelen. Vid sidan om rampen finns något som ser ut som trappor. Mamma Mia säger att det är läktare för publiken som tittar på backhoppningen. Precis där själva rampen tar slut så sluttar gräset mycket brant ner mot en liten sjö.

“Ojdå, så man åker alltså skidor rakt ut för det där stupet och landar mitt i sjön”, konstaterar Hallonbrallan oroligt.

“Nej, det är bara nu på sommaren som vattnet bildar en sjö nedanför backen. På vintern fryser vattnet till is och när isen är täckt med snö så fungerar det som en plats för backhopparna att stanna på”, säger Mamma Mia.

“Jag vill också simma”, ropar lillasyster Ester och pekar på några barn som plaskar i kanten av den konstiga sjön nedanför backen.”

“Ja, man kan faktiskt bada i den här sjön på sommaren. Det är tillåtet”, säger Mamma Mia.

“Jag vill också simma”, repeterar lillasyster Ester.

“Inte nu”, säger Mamma Mia. “Nu ska vi ta oss upp i backhoppningstornet för att titta på den vackra utsikten”, tillägger hon.

“Jag vill inte simma, sen heller”, säger Hallonbrallan. “Vattnet är ju alldeles mörkt och det är säkert vråldjupt i den där sjön.”

“Bada ska vi göra i övermorgon. Då ska vi ha picknick vid en stor sjö”, berättar Mamma Mia.

Det finns ingen hiss i backhoppningstornet, utan man måste gå i trappor hela vägen upp. Många trappsteg är det. Väl uppe i tornet så finns det en litet fönster där man kan kika ut precis ovanför där backhopparna brukar starta. Nu är de väldigt högt uppe! Själva backhoppningstornet är 60 meter högt och att hela anläggningen ligger uppe på ett berg gör sitt därtill.

“Jag ska aldrig bli backhoppare”, säger Hallonbrallon. “Det stupar ju rakt ner och sedan tar backen tvärt slut. Aldrig i livet! Jag vill ner igen, Mamma. Ner nu”, tillägger han med lätt hysteriskt tonfall.

På mycket kortare tid än vad det tog att komma upp så är det åter på marken. Mamma Mia och Lillasyster Ester tyckte i alla fall om utsikten, så länge den varade.

“Vilken utsikt?”, under Hallonbrallan som var fullt upptagen med att hålla sig i räcket och fundera på hur i all sin dar någon kan få för sig att åka skidor rakt ut för ett stup och landa på en sjö med is.

Tillbaka i stan igen så parkerar dom bilen längs Karl Johan, en paradgata som går genom hela Oslo.

“Längs den här gatan brukar det vara fullt med människor som viftar med norska flaggor, den 17 maj. På Norges nationaldagen” upplyser Mamma Mia.

När Mamma Mia, Lillasyster Ester och Hallonbrallan är på sin minisemester i Norge, då är det juli månad – mitt i sommaren. Så det är ingen som viftar med några flaggor så långt ögat kan nå.

“Men varför viftar inte vi med svenska flaggor hemma i Krusnäs?”, undrar Hallonbrallan.

“Sverige har nationaldag den 6 juni, så visst kan vi vifta med flaggor då om du vill. Men vi svenskar är inte lika mycket för att fira vår nationaldag som man är här i Norge.”

Konstigt tycker Hallonbrallan, “Vår flagga har ju mycket finare färger, än den norska.”

Det kanske är med den där nationaldagen som med så mycket annat när man jämför Norge och Sverige.

Hallonbrallan har sett en klocka i en affär hemma i Sverige som bara har en sekundvisare. Norsk klocka, kallas den.

“Vet ni hur många norrmän det krävs för att byta en glödlampa”, frågar Hallonbrallan.

“Nej”, svarar lillasyster Ester.

“35 stycken. En som håller i glödlampan och 34 stycken som snurrar på stegen”, säger Hallonbrallan och skrattar högt.

Lillasyster Ester skrattar inte.

Det finns många historier om norrmän. Historier som gör att norrmän känns lite dumma. Mamma Mia säger att det ofta är så mellan länder som ligger bredvid varandra. Och Sverige och Norge är ju så kallade grannländer. Ofta skojar man om det andra landets befolkning genom roliga historier. Historierna är förstås bara påhittade och varken norrmän eller svenskar är i själva verket dumma.

“Så norrmän är inte dummare än vi svenskar då?”, undrar Hallonbrallan lätt besviken. “Men vi svenskar verkar i vilket fall lite dummare än norrmännen, eftersom vi inte viftar med svenska flaggor lika mycket”, tillägger han.

De går längs paradgatan Karl Johan upp mot det Kungliga slottet. Hallonbrallan drömmer sig bort. Han drömmer om att vägen kantas av massa människor som viftar med flaggor och han hör en musikkår som spelar pampig marschmusik där han färdas som kung längs gatan.

Uppe vid slottet är det vaktparad. Det är spännande att titta på alla soldater som går i takt i sina fina uniformer och välputsade höga stövlar. Efter paraden vill mamma Mia ta kort på Lillasyster Ester och Hallonbrallan.

“Ni kan väl ställa er bredvid soldaten där”, säger hon och pekar bort mot en vakt med ett mycket allvarligt ansiktsuttryck.

Soldaten rör inte en min. Han ser nästa förstelnad ut tycker Hallonbrallan. Inte ens när Lillasyster Ester räcker ut tungan så reagerar han. Konstigt tycker hon. Hallonbrallan skulle ju aldrig låta henne göra så utan att bli arg och retas tillbaka. Lillasyster Ester ställer sig obekymrat närmast soldaten och bredvid henne ställer sig Hallonbrallan på betryggande avstånd.

Soldaten står blixtstilla och tittar rakt fram hela tiden. Mot axeln håller han ett gevär. Hallonbrallan undrar om geväret är laddat. Det vet inte Mamma Mia, men hon säger att det i alla fall är ett riktigt gevär för soldaterna vaktar ju både kungafamiljen och slottet – på riktigt.

Den andra dagen på minisemestern ska de gå på stan. Det är absolut inte kul att gå i affärer tycker Lillasyster Ester och Hallonbrallan, men mamma säger att de bara ska titta runt lite.

Hallonbrallan undrar om det finns någon stor leksaksaffär som de kan besöka. Han får liksom en pirrig känsla i hela kroppen av att han vill köpa något när de är på semester. Så är det alltid. Lillasyster Ester verkar inte bry sig om att få köpa någon leksak, men hon får alltid köpa något hon också – för att det ska vara rättvist.

När Mamma Mia varit inne snabba vändor i en klädbutik och en skobutik så ser de en leksaksaffär en bit längre bort. Det är en stor leksaksaffär med flera våningar.

På väg mot de välfyllda hyllorna med Lego så stannar Hallonbrallan plötsligt till när han få se en massa gevär och pistoler. Ett av gevären ser nästan ut exakt som ett sådant som soldaten vid slottet hade. Coolt tycker Hallonbrallan. Ett sådant vill jag ha, tänker han. Snabbt hämtar han mamma Mia som är fullt upptagen med att få en genomgång av Lillasyster Ester i vilken ordning hon tycker om alla Barbiedockorna.

“Fort mamma, skynda dig”, ropar Hallonbrallan ivrit.

“Mamma, ett sådant här gevär vill jag ha”, säger Hallonbrallan. “Ett sådant som soldaten framför slottet hade”, tillägger han raskt.

Han har på känn att Mamma Mia kommer att säga nej. Alldeles riktigt. Något gevär blir det inte. Trots att Hallonbrallan på alla möjliga vis försöker övertyga Mamma Mia.

“Alla andra killar på min skola får köpa leksaksvapen. Svante har både gevär och pistol.” gnyr Hallonbrallan vidare. “Dessutom kan jag vakta dig och Lillasyster Ester hemma i Krusnäs”, tillägger han i ett försöka att hitta ytterligare en anledning av få köpa det där geväret.

Hallonbrallan märker att han inte kommer någonstans i sina försök att övertyga Mamma Mia och slutligen går han motvilligt mot Lego-avdelningen. Hallonbrallan älskar att bygga med Lego och det är leksaker som Mamma Mia tycker om, för att man skapar saker.

Hallonbrallan lämnar leksaksaffärer med en påse innehållande ett litet Lego-slott med två riddare. Efter kommer lillasyster Ester med en Barbie-docka som föreställer en sjöjungfru.

Nu bär det iväg mot det nya Operahuset som ligger nere vid vattnet. Man kan gå upp hela vägen på Operahusets tak. Mitt uppe på taket strålar Mamma Mia ikapp med den varma solen och sträcker på sig. Det ser ut som hon tänker säga något, eller plötsligt börja sjunga. Men det gör hon inte, inte så det hörs i alla fall. Men hon blundar och hon ser nöjd ut.

Hallonbrallan tror att Mamma Mia drömmer om att hon står på den stora scenen i Operahuset. Det är fullsatt och alla lyssnar på Mamma Mias vackra röst. Efter varje sång så är applåderna bedövande.

Nu tycker Mamma Mia att det är dags för ett bra restaurangbesök. Det är fullt med gäster på uteserveringen som tillhör Operahuset, så det tar en stund att få maten som de har beställt. Under tiden de väntar så hinner Hallonbrallan bygga upp sitt lilla Lego-slott och Lillasyster Ester dricka upp sin kalla Coca-Cola. Med andra ord är hon mätt lagom till hennes korv med pommes kommer in. Hallonbrallan äter en club-sandwich och Mamma Mia en ceasar sallad. Alla tycker det smakar gott. Man blir liksom hungrig av att vara på semester, fast man inte gör så speciellt ansträngande saker på dagarna.

Tredje dagen på semestern åker de till Vigelandsparken. Det är en stor park full med massa statyer som föreställer människor. Mitt i parken finns en hög staty som på avstånd ser ut som en enda stor pelare. När man kommer närmare så ser man att pelaren består av en massa nakna människor som slingrar sig i varandra. Konstigt tycker både Hallonbrallan och Lillasyster Ester.

Hallonbrallan vet att när man målar av en person, eller hugger en staty i sten, så brukar den person som man avbildar sitta framför själva konstnären. Men tänk vad konstigt när den där höga statyn skulle huggas fram i sten. Hur kunde man få alla människor att ligga sådär i en hög, tänker Hallonbrallan.

En av de mest berömda statyerna i parken föreställer en arg liten pojke. Han är verkligen skrikarg. Hallonbrallan tycker att ansiktsuttrycket påminner faktiskt lite om Lillasyster Esters när han ibland retas med henne. När han gått överens gränsen, som Mamma Mia brukar kalla det.

Fjärde och sista dagen på minisemestern ska de åka till en stor sjö och bada. Det är på tiden, tycker lillasyster Ester, som har tjatat om att hon vill simma sedan de åkte hemifrån Krusnäs.

Hallonbrallan är inte så mycket för det där med insjöar. Om det ska badas så föredrar han havet Klart vatten och sandbotten ska det vara. Insjöar har mörkt vatten och äcklig botten, tycker Hallonbrallan. Mamma Mia har sagt att den här semester inte är en badsemester, så när de äntligen får en dag med bad så får man väl anstränga sig lite.

Långt innan Hallonbrallan fått på sig sina badbyxor så ligger lillasyster Ester och plaskar i det lätt rödbruna vattnet vid strandkanten. Simfötter, snorkel och cyklop är på. Detta fast att hon bara badar där vattnet når henne till knäna. Och inte skulle hon få för sig att doppa huvudet med flit. Men kul det har hon i alla fall.

Hallonbrallan går lite längre ut i vattnet, tills det når honom upp till midjan. Han har en badboll med sig som han håller hårt i. Till och från lägger han sig på badbollen och flyter en kort stund. Han har lite svårt att avgöra om han ska låta fötterna röra botten, eller om han ska lägga sig raklång och hålla upp fötterna. Problemet om han inte hela tiden känner botten är ju att han plötsligt kan flyta i väg en bit och han inte längre bottnar när han försöker ställa sig upp. Så Hallonbrallan väljer att röra botten. Fast bara med tårna och så lite som möjligt med jämna mellanrum.

Efter en stunds badande är det dags att fika. Då får Hallonbrallan syn på några små grodor som hoppar i gräset en bit bort. När han går närmare för att titta så ser han att det är fullt med små grodor i gräset och ner mot vattnet.

Mamma Mia säger att det kan vara så att sjön har haft många grodyngel, dvs grodbebisar. Då blir det väldigt många grodor så här års på sommaren.

Hallonbrallan tycker att grodorna är söta och fångar några i spannen som han fyllt med vatten, några stenar och lite gräs. Han vågar inte ta grodorna med händerna, så en spade får fungera som fångare.

När dagen vid sjön går mot sitt slut bestämmer sig Hallonbrallan för att han vill ta med grodorna hem. Mamma Mia tycker inte det är en lika bra idé, men efter en stunds tjat så går hon med på att Hallonbrallan får ta med en groda i sin spann.

Grodan ser både glad och nyfiken ut när den får följa med. Det tycker i alla fall Hallonbrallan som försöker övertyga sig själv om att grodan verkligen vill följa med honom. Hallonbrallan håller hårt i spannen hela vägen tillbaks till hotellet så det inte ska skvalpa över. Mamma Mia fixar ett plastlock från hotellet restaurang, som hon sedan gör några små hål i med nagelsax.

“Här får du ett lock till spannen, med några andningshål”, säger hon till Hallonbrallan. “Lägg det över spannen i natt så vi slipper vakna mitt i natten av att en groda hoppar runt i sängen”, tillägger hon skämtsamt.

Nästa morgon vaknar Hallonbrallan till och med tidigare än Lillasyster Ester. Det första han gör är att försiktigt lyfta på locket till den lilla spannen. Grodan är kvar och den ser fortfarande nöjd ut. Han måste fråga mamma Mia vad grodor tycker om att äta. Vatten har den ju, men den måste ju äta något också.

Semestern i Oslo är slut och det är dags att hem till Krusnäs. Alla tre tycker att det har varit en rolig minisemester med backhoppning, kungligt slott, operahus, statyer, bad och grodor. Så fick de ju varsin leksak också. Mamma Mia köpte en kofta i massa roliga färger. Lusekofta säger hon att det heter. Typiskt norsk är den också. Mamma Mia säger att hon ska ha den på sig i höst och vintern när hon sitter inne och myser i värmen.

Hemresan går betydligt fortare än ditresan. Lillasyster Ester sover nästa hela vägen hem, men Hallonbrallan är vaken hela tiden. Spannen med grodan står stadigt på golvet mellan Hallonbrallans fötter. När de stannar för att äta på en sådan där hamburgerrestaurang som Hallonbrallan älskar, då sitter han kvar i bilen för att vakta sin groda. Mamma Mia och Lillasyster Ester tar med sig en påse till honom med hamburgare och pommes, samt jordgubbsmilkshake.

När det kommer hem till Krusnäs är klocka halv elva på kvällen. Hallonbrallan har lyckats hålla sig vaken hela vägen, även om det har varit svårt mot slutet. Nu längtar han efter sin egen säng. På uppfarten stannar Mamma Mia bilen och bär in Lillasyster Ester, efter att hon öppnat och larmat av huset.

Hallonbrallan går in själv. Med trötta rörelser kopplar han loss säkerhetsbältet för att masa sig ut ur baksätet. Då händer det som inte får hända. Hallonbrallan välter ut spannen med vattnet och grodan. Plask! Ut på garageuppfarten flyter allt. Groda som har åkt 80 poplåtar och flyttat med hem till Sverige och Krusnäs hoppar kvickt iväg in i närliggande rabatt. Hallonbrallan försöker fånga den lilla grodan, men har ingen spade i närheten. Dessutom är det så mörkt att han inte längre kan se grodan.

Hallonbrallan blir ledsen och några tårar rinner ner för kinderna. Kanske inte så mycket för att grodan försvann ifrån honom, utan snarare för att grodan är på en främmande plats och inte känner någon. Inte hittar den hem hela vägen till Norge heller, tänker Hallonbrallan.

När Hallonbrallan ska somna så ber han om att grodan ska få nya vänner i skogen bakom radhusen. Kanske ses de någon dag vid dammen.