Once upon a time there was a driven tree frog named Lilly, who fell in love with a magical water-lily, and all the pieces fell into place.

Those where the days when Lilly, an ambitious frog, discovered a beautiful water-lily during one of her leap sessions – when she jumped around in three large circles.

Lilly was used to go her own way in life. Sometimes, she sought out the Hollow Oak in order to get peace to think and create the most spectacular things. Lilly was always full of new ideas.

The idea of jumping around in three large circles, was to take full advantage of all her knowledge and muscles in one and the same jump.

Sometimes she made giant leaps towards the edge. Today she challenged herself extra by removing all unnecessary movements in the jump. Suddenly she had a moment where she saw something that looked like the most beautiful water-lily of them all.

At this time there was no leapflow. Lilly was thinking all the time of new jump styles, that would be so good that only a single jump in the world would be enough.

Her friends tried to get her to understand that it was the Skillflower she had seen in the flower corner of her eye that day. They asked her to stop searching for new jump styles. She had everything already. But she did not listen to them. In time she forgot the beautiful water-lily far far away.

When Lilly got the idea about the Leapflow, long time afterwards, she suddenly ran into the beautiful water-lily again. This wonderful night, she saw the water-lily from a completely different direction, and the heavenly light from the moon gave the water-lily magical colors. The air was full of fireflies…

Orange for creativity, green for performance and black for guidance.

The three leaves, the colors, and the importance of the sequence was the perfect way to describe, the Leapflow – and her quest to achieve the only jump. Wow! Nobody can imagine how it felt. She was filled with an incredibly feeling when all the pieces suddenly fell into place. Hope you at some point in life may experience something similar.

Candy frogs, and a movie about a princess and a jazz-playing guy which turns into a frog… It seemed to pop-up everywhere, and often in strange places. Her faith about the Leapflow was now so strong that she deserved her own stamp. The time could not have been better, when she made her third time giant leap of faith.

When Lilly was a child, and even more creative, she wrote a song called “The Last Flower”, inspired by James Thurber Grover’s (1894-1961) history with the same name. The new friendship between Lilly and the Magical Water-lily reminded her of the old story’s happiest moments. To fall in love with something new and beautiful.

Lilly really enjoyed sitting on the Magical Water-lily before she jumped. The center, with all high energy nectar, was the best springboard for the giant leaps. You should have seen her smile!

Being close to the Magical Water-lily, reaching out for the jumps of the day, was the perfect place to tell stories about the Leapflow. Stories to guide inhabitants in the pond to do their leaps in life. Among her friends she was now called the Leapmaster.

When the first humans on earth, discovered
 the Magical Water-lily, to watch the Leapflow, they were very impressed from what they experienced. When the sun was high in the sky the humble and jumping frog Lilly was beaten by her own creation, and in one big happy union blossomed a shining Leapflower.

This was simply one of these wonderful days when all the pieces fall into place, and the first Leapflower came into the world – and more to come…
 And so they lived happily ever after.

The End.

Det var en gång en driven trädgroda som hette Lilly, som förälskade sig i en magisk näckros, och alla bitarna föll på plats.

Detta var dagarna då Lilly, som var en ambitiös groda, upptäckte en vacker näckros under en av sina hoppstunder – när hon hoppade runt i tre stora cirklar.

Lilly gick alltid sin egen väg i livet. Då och då besökte hon Ihåliga Eken för att i lugn och ro få tänka och skapa saker. Lilly var alltid full av nya idéer.

Idéen om att nu hoppa runt i tre stora cirklar, gick ut på att dra full nytta av alla kunskaper och muskler i ett och samma hopp.

Ibland gjorde hon jättehopp ut mot kanten. Idag utmanade hon sig extra mycket genom att ta bort alla onödiga rörelser i hoppet. Plötsligt fick hon för ett ögonblick se något som såg ut som den vackraste näckrosen av dem alla.

Vid den här tiden fanns inget hoppflyt.Lilly tänkte hela tiden på nya hoppstilar, som skulle vara så bra att bara ett enda hopp i världen skulle vara tillräckligt.

Hennes vänner försökte få henne att förstå att det var Kunskapsblomman som hon hade sett i ögonvrån den där dagen. De bad henne sluta leta efter nya hoppstilar. Hon hade ju redan allt. Men hon lyssnade inte på dem. Med tiden glömde hon bort den vackra näckrosen långt långt borta.

När Lilly fick idén om Hoppflytet, lång tid senare, sprang hon plötsligt på den vackra näckrosen igen. Denna underbara natt såg hon näckrosen från en helt annat håll, och det himmelska ljuset från månen gav näckrosen magiska färger. Luften var full av eldflugor…

Orange för kreativitet, grön för prestation och svart för vägledning.

De tre bladen, färgerna och dess viktiga ordningsföljd var det perfekta sättet att beskriva Hoppflytet – och hennes strävan att åstadkomma det enda hoppet. Wow! Ingen kan ens föreställa sig hur det kändes. Hon fylldes av en otrolig känsla när alla bitarna plötsligt föll på plats. Hoppas att du någon gång i livet får uppleva något liknande.

Godisgrodor, och en film om en prinsessa och en jazzspelande prins som förvandlas till en groda… Det tycktes dyka upp överallt, och ofta på märkliga platser. Hennes tro på Hoppflytet var nu så stark att hon förtjänade sitt eget frimärke. Tiden kunde inte ha varit bättre än när hon för tredje gången utförde sitt livs största språng.

När Lilly var liten, och ännu mer påhittig, skrev hon en sång som hette “Den sista blomman”, inspirerad av James Thurber Grover’s ^(1894-1961) historia med samma namn. Den nya vänskapen mellan Lilly och Magiska Näckrosen påminde henne om den gamla berättelsens lyckligaste stunder. Att förälska sig i något nytt och vackert.

Lilly uppskattade verkligen att sitta på Magiska Näckrosen innan hon hoppade. Mitten, bland all energirik nektar, var den bästa språngbrädan för de riktigt stora hoppen. Du skulle ha sett hennes leende!

Att vara nära Magiska Näckrosen, och sträcka ut efter dagens hopp, var den perfekta platsen för att berätta historier om Hoppflytet. Historier för att vägleda invånare i dammen till att göra sina språng i livet. Bland hennes vänner kallades hon nu för Hoppmästaren.

När de första människorna på jorden hittade Magiska Näckrosen, för att få se Hoppflytet, blev de mycket imponerade över vad de fick uppleva. När solen stod högt på himlen blev den ödmjuka och hoppande grodan Lilly slagen av sin egen skapelse, och en lysande Hoppblomma slog slut ut i en enda stor och lycklig förening.

Detta var helt enkelt en sådan där underbar dag när alla bitarna faller på plats, och den första Hoppblomman kom till världen – och fler kommer… Och så levde de lyckliga i alla sina dar.

Slut.